Barn

Om du som yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården, socialkurator eller en anställd inom socialväsendet, undervisningsväsendet, idrottsväsendet, barnomsorgen, Mariehamns räddningsverk, Räddningsområde Ålands landskommuner, Landskapsalarmcentralen, tullen, polisen, Brottspåföljdsmyndigheten, Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet, Folkpensionsanstalten eller utsökningsmyndigheten i ditt arbete har fått kännedom om en person vars behov av socialvård är uppenbart, ska du styra personen till att söka socialservice eller om personen samtycker till det kontakta den myndighet som ansvarar för den kommunala socialvården, så att stödbehovet kan bedömas.

Om samtycke inte kan fås och personen är uppenbart oförmögen att svara för sin omsorg, hälsa eller säkerhet, eller om ett barns bästa absolut kräver det, ska du göra en anmälan om behovet av socialvård trots sekretessbestämmelserna.

Genom att ta kontakt med socialvården stöds personen i en svår livssituation då en hänvisning till att söka socialservice inte är en tillräcklig åtgärd. Det strävas till att kontakt tas i samarbete med personen i fråga och med dennes samtycke.

Även andra personer än de som avses i lagen kan göra en sådan anmälan, utan hinder av de sekretessbestämmelser som gäller dem.

I barnskyddslagen finns bestämmelser om att göra en barnskyddsanmälan och en föregripande barnskyddsanmälan. Om du utan dröjsmål har kontaktat den myndighet som ansvarar för socialvården och uppgett orsakerna till kontakten, behöver du inte göra en barnskyddsanmälan på grund av samma uppgifter.

Socialservice enligt 11 § Socialvårdslagen bör ordnas exempelvis:

•    ifall klienten behöver stöd

•    som stöd för att klara av det dagliga livet (t.ex. hemservice för barnfamiljer/vuxna/äldre, förebyggande familjearbete, stödfamilj);

•    för stödbehov med anknytning till boende (t.ex. hemlöshet, otrygghet);

•    för behov av ekonomiskt stöd (t.ex. utredning av socialskyddsärenden);

•    i fråga om sociala förhållanden och anknytning i samhället (t.ex. ensamhet, svårigheter med studier och sysselsättning);

•    för att stödja en balanserad utveckling och välbefinnande hos barn (t.ex. stödbehov i fostran och omsorgen av barnet eller växelverkan mellan barn och förälder, barnets andra omständigheter, skolgången eller hälsovården)

ifall klienten har upplevt:

•    närstående- och familjevåld samt annat våld eller annan illabehandling;

•    en akut krissituation

ifall klienten har behov till service:

•    på grund av missbruk av berusningsmedel, psykisk ohälsa, annan sjukdom, skada eller åldrande;

•    på grund av anknytning till annan fysisk, psykisk, social eller kognitiv funktionsförmåga;

•    för att stödja anhöriga och närstående (t.ex. utmattning hos en närståendevårdare)

 

Gör en barnskyddsanmälan när du misstänker att ett barns behov av barnskydd bör utredas.

Anmälan kan ha ytterst varierande orsaker. De kan vara till exempel:

•    försummelse av barnets behov

•    att barnet har lämnats vind för våg

•    misshandel eller sexuellt utnyttjande, eller hot om det

•    bristande vård eller omsorg

•    vårdnadshavarens missbruksproblem eller mentala problem, svårigheter att orka, försummelse av den egna vården

•    brist på stödnätverk i vardagen, om detta äventyrar barnets välbefinnande

•    barnets drogmissbruk, mentala problem, självskadebeteende, kriminalitet

•    allvarliga kommunikationsproblem mellan föräldern och barnet

•    fortgående försummelse av skolgången

•    barnets orimligt stora ansvar för familjens vardag, till exempel till följd av sjukdom eller missbruk hos föräldern

•    svag ekonomisk situation som äventyrar omsorgen eller barnets utveckling.

Om du inte är säker på om du bör göra en barnskyddsanmälan, kan du först rådfråga en socialarbetare på tidigt stöd barn och familj eller barnskyddet utan att uppge barnets identitet.

Det viktigaste är att du gör anmälan utan dröjsmål. Det är sedan de anställda inom socialvården bedömer om anmälan föranleder brådskande åtgärder, om en barnskyddsutredning ska påbörjas samt vilka insatser som bedöms vara de rätta.

Låt aldrig bli att göra anmälan även om du misstänker att någon annan redan har gjort en anmälan. Låt inte heller bli att göra anmälan även om du vet att familjen redan är klient hos barnskyddet. En ny anmälan eller flera anmälningar bidrar till en bättre helhetsbild av situationen.

Den anmälningsskyldighet som avses i 25 § kan trots sekretessbestämmelserna också uppfyllas genom att tillsammans med barnet eller barnets föräldrar ta kontakt i enlighet med 35 § i socialvårdslagen för att få stödbehovet bedömt, under förutsättning att

1) kontakten tas utan dröjsmål, och

2) den person som enligt 25 § 1 mom. är anmälningsskyldig i samband med kontakten uppger vilka omständigheter som lett till kontakten.

I praktiken innebär detta att om familjen motsätter sig att kontakt tas enligt socialvårdslagen, behöver du istället bedöma om situationen och oron för barnet är sådan att bestämmelserna gällande barnskyddsanmälan ska tillämpas.

Som sådan anmälningsskyldig person som avses i barnskyddslagen är du skyldig att trots sekretessbestämmelserna göra en anmälan till polisen, när du på grund av omständigheter som du fått kännedom om i din uppgift har skäl att misstänka att ett barn utsatts för sexualbrott eller brott mot liv eller hälsa.

Anmälningsskyldigheten gäller den person som har fått kännedom om en misstanke om våld eller sexualbrott, och anmälan får därmed inte delegeras till någon annan.

Skyldigheten gäller trots sekretessbestämmelserna och oberoende av om någon annan eventuellt redan har gjort en anmälan. I samarbetet mellan yrkesutbildade personer kan det framgå att en annan instans redan har gjort en anmälan till polisen. I så fall är det inte nödvändigt att göra en ny anmälan.

Det är viktigt att polisen får uppgifterna om misstanken om våld direkt av den person som har mest förstahandsinformation om händelserna. Om uppgifter om misstanken måste överföras eller behandlas innan anmälan görs, kan anmälan försenas och uppgifterna förvrängas eller försvinna.

Enligt barnskyddslagen kan vem som helst göra en barnskyddsanmälan och polisanmälan, även en person som inte har anmälningsskyldighet. Skyldigheten och rätten omfattar inte prästers bikthemlighet.

Sexualbrott som medför anmälningsskyldighet:   

•    Sexuellt utnyttjande    

•    Sexuellt utnyttjande av barn    

•    Grovt sexuellt utnyttjande av barn    

•    Sexuellt antastande      

•    Tvingande till sexuell handling     

•    Köp av sexuella tjänster av ung person     

•    Lockande av barn i sexuella syften     

•    Våldtäkt och grov våldtäkt

Brott mot liv och hälsa som medför anmälningsskyldighet:

•    Misshandel 

•    Grov misshandel 


Som sexualbrott betraktas dock inte en situation som inte kränker den sexuella självbestämmanderätten och där det inte är någon stor skillnad i parternas ålder samt psykiska och fysiska mognad. Anmälningsskyldigheten gäller alltså inte jämlika och frivilliga sexuella relationer mellan unga.

Om det har förekommit påtryckningar eller övertalning om sexuella handlingar eller om den ena parten har utnyttjats i berusat tillstånd, kan ändå kriterierna för ett brott uppfyllas och då ska en anmälan göras.

Anmälningsskyldigheten gäller situationer där våldsoffret är minderårigt. Anmälningsskyldigheten gäller alltså inte en situation där offret redan har fyllt 18 år, även om gärningen skulle ha skett när offret var minderårigt.

Tröskeln för att anmäla ska vara låg. Ibland är gränsdragningen dock utmanande, så du kan fråga polisen om råd i oklara situationer.

Om det finns grundad anledning att misstänka att ett ofött barn omedelbart efter sin födelse kommer att behöva stödåtgärder inom barnskyddet ska de personer som nämns i 25 § 1 mom. Barnskyddslagen utan hinder av sekretessbestämmelserna före barnets födelse göra en föregripande barnskyddsanmälan.

I brådskande fall ska den jourhavande socialmyndigheten utan dröjsmål bedöma behovet av socialservice för dem som är föremål för en föregripande barnskyddsanmälan. Dessutom kan en bedömning av vilken socialservice som kommer att behövas omedelbart efter barnets födelse göras i samarbete med en socialarbetare inom barnskyddet.

När en anställd inom den kommunala socialvården i sitt arbete har fått kännedom om en person som behöver socialvård, ska den anställda se till att personens behov av brådskande hjälp omedelbart bedöms. Dessutom har personen rätt att få en bedömning av servicebehovet, om det inte är uppenbart onödigt att göra en bedömning.

Bedömningen av servicebehovet ska påbörjas utan dröjsmål och slutföras utan ogrundat dröjsmål.  Bedömningen av hurudant servicebehov ett barn som behöver särskilt stöd har, ska inledas senast den sjunde vardagen efter det att ärendet har inletts, och bedömningen ska bli klar senast tre månader från det att ärendet inletts.

Bedömningen görs i den omfattning som klientens livssituation kräver i samarbete med klienten och vid behov med klientens anhöriga och närstående samt andra aktörer. När bedömningen görs ska det redogöras för klienten vilka hans eller hennes rättigheter och skyldigheter enligt den allmänna lagstiftningen eller speciallagstiftningen är samt för de olika alternativen vid tillhandahållandet av tjänster och deras effekter liksom också för andra omständigheter som är av betydelse för klientens ärende. Redogörelsen ska ges så att klienten tillräckligt väl förstår dess innehåll och betydelse. Vid bedömningen ska klientens självbestämmanderätt respekteras och hans eller hennes önskemål, åsikter och individuella behov beaktas. Särskild vikt ska läggas vid att självbestämmanderätten respekteras för barn och unga personer samt andra personer i behov av särskilt stöd. Barnskyddslagen innehåller bestämmelser om utredning av barnskyddsbehovet i samband med bedömningen av servicebehovet.

För bedömningen av servicebehovet svarar en inom socialvård yrkesutbildad person enligt landskapslagen (2020:24) om yrkesutbildade personer inom socialvården som är ändamålsenlig för bedömningen, om inte något annat föreskrivs någon annanstans i lag. För bedömningen av servicebehovet hos barn som behöver särskilt stöd och andra personer som behöver särskilt stöd svarar en socialarbetare i tjänsteförhållande.

I samband med bedömning av servicebehov och utredning om barnskyddsbehovet begär man in uppgifter från andra myndigheter och samarbetspartners. T.ex. polis, barnomsorg, skola, hälso- och sjukvård. Om utredning av barnskyddsbehov kan man läsa här.